Helt fucking jävla otroligt. Imorse när jag vaknade hade jag 0% smärta. Kickade igång dagen med kaffe och soyayogurt samt en cykeltur ner till stan för att fika med Jessica, käkade en tonfisksallad med nöje och dagen fortsatte fortfarande smärtfi. Vandrade omkring på staden och Lina med barn anslöt sig till oss. Jessica stack iväg på träning och jag och Lina tog en fika med barnen.

När stunden va kommen och det va dags att promenera hemåt kom smärtan som en ninjaspark i röven. Hjärtat började rusa lite som en panikångest attack. Gick sakta hemåt med en sväng in på LIDL över renbron genom kilberg då började det kännas som benen skulle försvinna och ryggen gå av.

Släppte av Lina på backsveden och skyndade hemåt för att ta magtablett men innan jag kommit fram fick jag ta en stödvila i diket och sedan tvinga mig hem. Väl innanför dörren lade jag mig raklång på golvet (insåg jag måste dammsuga) och efter lite vila så letade jag fram mina suppar.. Med lycka hittade jag en tog den och nu börjar den ge verkan, så satans jävla in i helvetes skit skönt när smärtan rinner av.

De värsta är att när morfinet kickar in försvinner benen och de blir som om jag supit i 3dagar, Ingen som helst kontroll.... :/ Inte nog med det så måste jag fortfarande dammsuga och jag är hungrig som aldrig förr. Hur fan ska detta gå?

Funderar när fasiken läkarna ska börja ta mig på allvar.... Orkar inte mer!!!