Nu är jag på väg till jobbet för ett sista kvällspass innan lång ledigt. Eller 3dagar. :-D
Det är fortfarande en trygg stämning på jobbet sedan vår kollegas bortgång, de tar sin lilla tid att återgå till vardagen igen.

Idag är det ett år sedan min älskade Nadja miste sitt barn, lilla snäckan hade hjärtfel, jag uppmanar alla att skänka en slant till forskning på hjärtebarnsfonden. Så söt, så vacker så otroligt stark tjej klarade inte kampen ända in i mål. Hennes mamma fick genomlida en svår tid som ingen bör genomlida.

(Bilden är länkad till Hjärtebarnsfonden - Hjälp till du också)

En stor styrkekram till dig Nadja, du är underbar. Ingen ska behöva genomlida de du har gjort. <3

Dags för jobb.....!

(Inlägget redigerat, lade upp med mobilen först blev ej så bra. Fixade till i efterhand)

Denna dagen börjar äntligen lida mot sitt slut, dagen har varit hemsk med tankar värk och ledsna människor.

Började jättebra med fika på FuranCafe med Jenny Kicka och Malin och så klart lilla lilla Adina!

Vi ses alldeles för sällan! <3

Kom till jobbet, fick höra att en kollega hastigt lämnat oss. Mycket känslor, mycket tankar, många ledsna.

Att sitta i telefonen och vara proffsig, glad och positiv har varit en ordentlig utmaning, ett virrvarr av människor och kollegor med rödgråtna och sorgsna miner har snurrat omkring, min mage har värkt förbannat och jag ville bara försvinna bort, de där med sorg har jag mycket svårt att hantera. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag kände inte denne kollega så bra men många som jag jobbar med kände personen i fråga mycket väl och stod denne nära. Unga människor ska inte försvinna. De gör ont! :'(

Vem det handlar om eller orsaken till dennes bortgång är tänker jag inte gå in på..så det är ingen ide att fråga.

Sorg, saknad, tårar och förtvivlan..... Allt detta har får mig att tänka tillbaka på den värsta dagen i mitt liv, dagen då livet kom att förändras och aldrig blev sig likt igen. Dagen jag fortfarande drömmer mardrömmar om.

Natten till den 12 April 1998 (min lillasysters 5årsdag)

Mamma satt i köket (rummet intill mitt) pratade med förtvivlad röst med en man (Jag trodde de va min bror)

Frågade vart mina systrar va hon svarade att storasyster sov och lillasyster va med pappa i strängnäs och sade sedan åt mig att somna om.

Jag gjorde väl som jag blev tillsagd, vaknade när de vart som hela havet stormar 10-20 personer i 15-20års åldern strömmade in, alla sorgsna och i väntan på något. Blyg som jag va så låg jag kvar i sängen under täcket, mamma bad mig komma in i köket, där 2 poliser befann sig. Dom talade om för mig att min bror har omkommit i en bilolycka, jag va 12år visste inte vad omkommit betydde så jag frågade, dom lade huvudet på sne och lutade sig mot diskbänken och sade -Du förstår han är DÖD...(orden ekade i huvet)

Jag minns inte hur jag tog mig tillbaka till sängen, jag tror jag flög. Dom frågade om jag ville med till sjukhuset för att säga hejdå, jag tyckte dom va dum i huvudet. Så klart att jag inte ville det. (Glad för detta idag)

På morgonen när jag vaknade va det fortfarande folk i hela lägenheten, alla rödgråtna och ledsna. Domkramade om mig och snyfftade och då insåg jag att jag inte hade drömt det va verklighet. En verklig mardröm.

Det enda ja tänkte på va cykeln som låg i cykelhuset som min lillasyster skulle få i present, hur skulle vi ge den till henne.....

Det västa med att uppleva denna sorgen va att komma tillbaka till skolan efter påsklovet, vår lärare kunde knappt andas hakan hoppade och han va påväg att börja storgråta nör han berättade inför hela klassen att de hänt en olycka och att jag mist min bror... personer jag inte umgicks med kom med brev och kramade om mig och sade jag förstår att det är jobbigt, jag vet hur det känns, du vet vart jag finns om du behöver prata, Öh. . . nej jag vill inte prata med dig, ja känner inte dig, ja vet inte vem du är och du vet inte hur det känns. Du vet inte vem min bror va eller hur vår relation till varandra var.

Snart 15år sedan och det känns som igår, ja minns hur du luktade, ja minns hur du log, ja minns hur du brukade jaga mig kasta mig i sängen och kittla mig tills jag grät. Jag minns hur du brukade förklara vad man ska lyssna på för musik och hur du klappade mig på huvet och sade jag tycker om dig syrran.(här är en bild på min käraste bror)

Med extrem värk i magen, ångest och tankar så verkar inte sömntabletten ge någon större verkan... :( Alla mina tankar är hos dem som stod vår kära kollega närmast, dom som verkligen kände denne samt dennes familj och vänner. Jag lider med er, unga människor borde bannlysas från döden. Orättvisa värld.

En sorgsen men mycket betydelsefull låt får bli slutet på detta sorgsna inlägg. <3 Dennis

En sista uppmaning!

Min bror åkte med brevid och personen som körde va full, båda omkom i bilolyckan! :'(

En bil + Alkohol = 2 unga människors död!

Tankar, förtvivlan, tomhet, tårar och oerhört smärtsam mage släpas med till sängen för att sjunga vyssan lull och natta tanten! GODNATT!

Ja då va denna jobbhelg över, lite tråkigt. :/

När man jobbar med mitt team är ingen dag på jobbet den andra lik, varje stund är unik och efter en helg med gänget måste ja säga att det känns att magmusklerna existerar..  Himmel vad skratt och tok.

Tyvärr har jag ingen bild på hela mitt fantastiska Team 11 men här kommer det bilder från dagens "Friskvårds promenad"

Det saknas några själar men dom är med i tanken. UNDERBARA TEAM 11, utan er vore jobbet kasst!

Nu är det sovtimme. GODNATT

Tjabba tjena hallå och tjenixen!

Nu va det evigheter sedan jag surrade av mig i bloggen! Jag slutade blogga så inspirationen fösvann men de senaste har jag saknat att skriva. Berätta om tokigheter och galna tankar.

Lite snabb uppdate....

Jobbar fortfarande kvar på Teleperformance i Söderhamn, bor i Bollnäs men numera i ett garage som jag hyr av mina fina vänner Ida och Johan. Jag har fortfarande tok med magen men läkarna hittar inget fel och jag kämpar nästan dagligen med krämpor och smärta. Jobbade en kort period som Black-Jack dealer men de blev inte så mycket mer med det då de är nog med en tjänst på 100% som ja dessutom pendlar 4 mil enkel resa till dagligen.

Bandy-säsongen är slut .... GRÅTER!!! (den borde vara hela året. :P)

Ja vad har jag gjort det senaste? Hmm ja nu har jag just blivit frisk från denna nedrans magsjukan. Tack så mycket. Jag jobbar mest hela tiden så något liv hinner jag knappt ha. I morgon är de jobbdag sen är ja ledig i 3dagar vilket ska bli himla skönt med tanke på att jag varit sjuk och inte kunnat göra något förutom att gå å släpa fötterna mellan toan och soffan. :D

Förr förra helgen gjorde jag en galen resa ner till Karlstad på Punk-gala och sedan vidare för 22 timmar i Falköping. Dock blev de ca 20 varpå vi bowlade och gick på dagnys. Jag fick träffa många underbara trynen som jag saknat.
Fasiken va ja saknar mina vänner där nere, går inte en dag utan att längtan tränger sig igenom magen och upp i halsen som ett vrål. (>22 räcker inte för all kärlek ja har att dela ut, blir snart en ny resa)

Ibland är jag så arg att de kokar över och ibland så ledsen att ja vill gråta. Oftast är jag glad och ler men nu är jag ganska tom och platt.

Ja de får vara nog för idag.

Tjoflöjt alla underbara!