Denna dagen börjar äntligen lida mot sitt slut, dagen har varit hemsk med tankar värk och ledsna människor.

Började jättebra med fika på FuranCafe med Jenny Kicka och Malin och så klart lilla lilla Adina!

Vi ses alldeles för sällan! <3

Kom till jobbet, fick höra att en kollega hastigt lämnat oss. Mycket känslor, mycket tankar, många ledsna.

Att sitta i telefonen och vara proffsig, glad och positiv har varit en ordentlig utmaning, ett virrvarr av människor och kollegor med rödgråtna och sorgsna miner har snurrat omkring, min mage har värkt förbannat och jag ville bara försvinna bort, de där med sorg har jag mycket svårt att hantera. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag kände inte denne kollega så bra men många som jag jobbar med kände personen i fråga mycket väl och stod denne nära. Unga människor ska inte försvinna. De gör ont! :'(

Vem det handlar om eller orsaken till dennes bortgång är tänker jag inte gå in på..så det är ingen ide att fråga.

Sorg, saknad, tårar och förtvivlan..... Allt detta har får mig att tänka tillbaka på den värsta dagen i mitt liv, dagen då livet kom att förändras och aldrig blev sig likt igen. Dagen jag fortfarande drömmer mardrömmar om.

Natten till den 12 April 1998 (min lillasysters 5årsdag)

Mamma satt i köket (rummet intill mitt) pratade med förtvivlad röst med en man (Jag trodde de va min bror)

Frågade vart mina systrar va hon svarade att storasyster sov och lillasyster va med pappa i strängnäs och sade sedan åt mig att somna om.

Jag gjorde väl som jag blev tillsagd, vaknade när de vart som hela havet stormar 10-20 personer i 15-20års åldern strömmade in, alla sorgsna och i väntan på något. Blyg som jag va så låg jag kvar i sängen under täcket, mamma bad mig komma in i köket, där 2 poliser befann sig. Dom talade om för mig att min bror har omkommit i en bilolycka, jag va 12år visste inte vad omkommit betydde så jag frågade, dom lade huvudet på sne och lutade sig mot diskbänken och sade -Du förstår han är DÖD...(orden ekade i huvet)

Jag minns inte hur jag tog mig tillbaka till sängen, jag tror jag flög. Dom frågade om jag ville med till sjukhuset för att säga hejdå, jag tyckte dom va dum i huvudet. Så klart att jag inte ville det. (Glad för detta idag)

På morgonen när jag vaknade va det fortfarande folk i hela lägenheten, alla rödgråtna och ledsna. Domkramade om mig och snyfftade och då insåg jag att jag inte hade drömt det va verklighet. En verklig mardröm.

Det enda ja tänkte på va cykeln som låg i cykelhuset som min lillasyster skulle få i present, hur skulle vi ge den till henne.....

Det västa med att uppleva denna sorgen va att komma tillbaka till skolan efter påsklovet, vår lärare kunde knappt andas hakan hoppade och han va påväg att börja storgråta nör han berättade inför hela klassen att de hänt en olycka och att jag mist min bror... personer jag inte umgicks med kom med brev och kramade om mig och sade jag förstår att det är jobbigt, jag vet hur det känns, du vet vart jag finns om du behöver prata, Öh. . . nej jag vill inte prata med dig, ja känner inte dig, ja vet inte vem du är och du vet inte hur det känns. Du vet inte vem min bror va eller hur vår relation till varandra var.

Snart 15år sedan och det känns som igår, ja minns hur du luktade, ja minns hur du log, ja minns hur du brukade jaga mig kasta mig i sängen och kittla mig tills jag grät. Jag minns hur du brukade förklara vad man ska lyssna på för musik och hur du klappade mig på huvet och sade jag tycker om dig syrran.(här är en bild på min käraste bror)

Med extrem värk i magen, ångest och tankar så verkar inte sömntabletten ge någon större verkan... :( Alla mina tankar är hos dem som stod vår kära kollega närmast, dom som verkligen kände denne samt dennes familj och vänner. Jag lider med er, unga människor borde bannlysas från döden. Orättvisa värld.

En sorgsen men mycket betydelsefull låt får bli slutet på detta sorgsna inlägg. <3 Dennis

En sista uppmaning!

Min bror åkte med brevid och personen som körde va full, båda omkom i bilolyckan! :'(

En bil + Alkohol = 2 unga människors död!

Tankar, förtvivlan, tomhet, tårar och oerhört smärtsam mage släpas med till sängen för att sjunga vyssan lull och natta tanten! GODNATT!

 

Kovan

27 mars 2013 02:36

Jag lider med dig. Efter ha läst detta känner jag hur en vacker dag kan komma bli en mardröm. <3

Jessica

27 mars 2013 08:26

Tack kovan, de är tungt men man lär sig att hantera situationen! KRAM

 

sandra

27 mars 2013 19:55

(detta känns lite oviktigt med tanke på texten)
Har du gjort bilden längst ner? Riktigt bra :)

http://prettylittlenails.blogg.se

Jessica

27 mars 2013 21:58

Nej jag hittade den när jag googlade. Kanske skulle skrivit det med. :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu ska ni få göra ett studiebesök i skallen på mig men först ska jag köra lite allmänt svammel..   Igår(söndag), i stort sett hela dagen utan smärtor utan speciella tankar bara va bortom mig själv, andades och mådde bra med fint sällskap. De va e...

Idag har jag varit på läkarbesök igen, de är ju tur man är rik... Eller??! Läkaren skrev ut antidepresiv medicin jag tog 1 tablett igår håller på att dö av huvudvärk och illamående. Men de va mycket vanliga biverkningar sade han. Sen har han skick...

Helt fucking jävla otroligt. Imorse när jag vaknade hade jag 0% smärta. Kickade igång dagen med kaffe och soyayogurt samt en cykeltur ner till stan för att fika med Jessica, käkade en tonfisksallad med nöje och dagen fortsatte fortfarande smärtfi. Va...

Nu är det bokat och klart, fy så skönt det ska bli att komma iväg och bara vara borta ett tag. Komma iväg och njuta med gott sällskap och strandliv. Kommer ju inte direkt vantrivas på detta hotell. Jag och Fröken Zottele       (Bilderna är frå...

Nu är det slut på att må dåligt, jag får tydligen aldrig komma till psykolog för att reda ut varför jag mår dåligt. Jag tror att allt kan ha med problemen i magen att göra. Jag kan inte äta utan att få smärtor, ja kan inte sova trots sömntabletter, j...